Hösten svepte förbi, nästan omärkbart. Känner inte av tid och rum, bara tro och hopp. Cellgiftet blev avbokat pga komplikationer, så nu bor vi på Huddinge istället så att dom kan få bukt på det först.

Snälla livet, ge oss inte tillbaka hoppet om du sen ska ta det ifrån oss. Låt oss inte åter igen drömma om barn, familj och ett liv tillsammans om det sen inte får bli verklighet. Det här måste väl få bli bra?!

Bobo Rami tog dom här fina bilderna förra veckan. Bilderna jag tar själv just nu är inte riktigt av samma kvalité, så de finns på Instagram, där langas det upp allt möjligt… som ego-pics, sjukhus, min hjälte och lite så. @Elsaekman om ni vill kika in. Just nu sitter jag utanför sjuksalen (har ju såklart en säng inne på rummet, men plottrandet på datorn är inte så uppskattat eftersom han sover 99% av dygnen just nu) och jag vakar som en hökmorsa. Sida vid sida, alltid!